Hem♥
Sen var vi över på jobbet och visade upp oss och fick jätte fina presenter, tack! :)
Har även haft besök av moster och kusin ikväll åxå, mkt trevligt! Fick jätte fina presenter av dem, tusen tack!
Åsså måste jag få tacka min bästa Malin för alla kläder som Felicia fick, en hel banankartong!
Mkt uppskattat =)
Å när jag ändå håller på med nått sorts tackbrev (!) :)) så får jag tacka alla andra å Felicias vägnar för alla finfina presenter hon har fått! TACK
Nu ska jag se she´s all that och fortsätta knåpa ihop ett överklaganbrev till försäkringskassan! Guuud vad jag inte tycker om dem...
hejs
Jag kände ungefär vid samma tid som nu då jag väntade Vilda. Trodde jag skulle känna tidigare den här gången, men tydligen inte ;)
Men vad skönt att allt gick så bra! Och skönt att du redan kommit över din "rädsla" ;)
För mig gick det också bra, och det gick ovanligt snabbt. 12 timmar från absolut första värken, tills det hon var ute.
Men dom där tolv timmarna ville jag dö hela tiden. Verkligen verkligen på riktigt. Jag tyckte det var så fruktansvärt att jag inte kan beskriva det. Och jag förstod då att detta gör jag inte om, så är det bara.
Trodde att det skulle försvinna då jag blev gravid igen, men det gjorde det inte. Blev skiträdd direkt, och kände att jag kan inte gå hela graviditeten och gruva mig och vara livrädd. Det är inte nyttigt för någon. Så efter samtal och överläggningar blev jag beviljad ett snitt, och vilken enorm lättnad alltså! Oj så skönt. Det var inte försän då jag började njuta av graviditeten :)
