Måste börja med att säga....att jag längtar så fruktansvärt mkt tills jag får träffa min älskade bebis så det går inte att beskriva med ord...har väntat så länge...MEN, varför har jag en fantasi om att graviditeten är en sån underbar och fantastiskt tid i ens liv? För jag menar själva graviditeten fram tills nu kan jag inte tycka ha varit fullt så underbar som jag faktiskt hade förväntat mig, och förväntningarna kommer ju från någonstans för jag vet att många känner som jag men törs inte säga det, för det är meningen att allt ska vara så underbart. 
Självklart är det mysigt när man känner sin älskade bebis sparka och böka i magen, men jag ser det mer som en nödvändig väntan tills man äntligen får sin efterlängtade skatt i sin famn.

Jag kan inte säga att jag har haft det jätte tungt, men varför är det ofta denna försköning på saker och ting? Man är inte onormal om man som jag tycker att det är förjävligt jobbigt att först må illa 4 månader, sen kanske ha så ont i fogarna att man inte tar sig upp ur soffan och sen kanske har en sån fruktanvärd ryggont att man knappt orkar med sitt arbete, som ändå inte är ett fysiskt sådant, plus att man inte kan äta normalt för att det helt enkelt inte ryms och att inte kunna ligga på rygg för då kan man inte andas, men det är skönast för ryggen...?
Inte för att det ändrar något, jag vill ju naturligtvis vara gravid.

Men jag vet att de flesta går igenom det här som jag just skrivit..och kanske är det så att man efter det lilla knytet kommit till världen ser allt med andra ögon och glömer det jobbiga som varit...men jag väntar fortfarande på att jag ska känna mig vacker med min fina lilla perfekta bebismage och bara stråååla och vara lyckligare än någonsin.....ist känner jag mig fetare och fulare än någonsin och helt...normal. Naturligtvis kommer det lyckorus när man då och då inser att snart, snart får vi träffa våran älskade bebis...men mellan dessa rus så försöker man planera och förbereda...och det är här det blir kaos för mig. Jag får nästan panikångest när jag inte har koll på allt...och detta med bebisgrejor är nytt för mig och jag vill ha det bästa för min bebis, men hur ska jag veta vilket åkpåse märke som är det bästa och varmaste?!! Sådana små saker gör att jag blir super stressad och gör att jag jämför mig med andra "helt perfekta" mammor och så känner jag mig super dålig.

Men idag var jag till sjukgymnasten för min rygg, och det var verkligen en super gullig kvinna som fick mig att tänka om lite...
Jag är helt enkelt jäkligt normal som känner som jag gör just nu :)

Längtar förövrigt till måndag, för då blir det varmvatten gympa för min del! Najs ;)


Nu ska jag och Thilde sova...vildingen i magen verkar däremot inte ha några plander på det, h*n har varit lugn hela dagen så jag får väl igen inatt då :p

Nattinatti